Under ytan
Under ytan har jag blivit sambo numer, min käresta bor numer hos mig..nå varannan vecka då, han jobbar varannan vecka.
Det känns härligt, men ovant- att bo tillsammans med den jag tycker om, med den som respekterar mig och verkligen är så omtänksam och lyhörd, jag är inte van med sånt...blir lite vaksam, är detta sant? Törs jag tro på detta? Så det tar lite tid att vänja sig vid det goda fina :)
För övrigt är vädret oförskämt fint ute nu, solig o snön alldeles vit.
Nå, man måste ju jobba.
Ha det gott alla, kram