Allhelgona helgen- tradition?
Många pratar om att nu måste jag gå till kyrkogården o tända ljus på nån älskad person som lämnat oss, jag måste säga att jag är hemskt dålig på att besöka kyrkogården- har ju älskade mamma som gick bort för 4 år sen, jag gick oftare i början, men inte mer så ofta.
Jag tycker att många pyntar o tänder ljus på sina gravar- så ibland kan det kännas som typ "trädgårdstävling" tja som grannar i tätorterna med sina trädgårdar- man måste försöka hänga med för att de andra har si och så.
Hade mamma varit en sån person själv som ansåg att det är jätteviktigt att gå till sina släktingars gravar o tända ljus o sätta vackra blommor- så hade jag gjort det i hennes grav också, så tänker jag på hur hon skämtsamt brukar säga om vart vi skulle stoppa henne när hon går bort ... :) så då känner jag att mamma är inte där i graven, hon finns i mitt hjärta o minne, runtomkring oss-
Visst, jag vet- det är en stor tröst för de som blir lämnade kvar i livet, att få gå till sina gravar o pyssla om dom - och jag kan medge att jag bara kommer på svepsjäl, för att jag egentligen känner lite samvetskval att jag inte går så ofta till graven, eller är det också för att det är det det förväntas av en?
Jag kan ibland tända ljus hemma istället- till minne av mamma, och andra nära som lämnat denna dimension av världen.
Jag kan ibland tända ljus hemma istället- till minne av mamma, och andra nära som lämnat denna dimension av världen.
jag e lika dålig på de där KÖRKEGÅRD , jäklar så lika vi e =)
pöss