Nikotinkrigare
Fortsätter nikotinkriget, sen den 24 november då jag än en gång bestämde mig att sluta röka- så har det varit en berg och dal bana, 1-3 dagar rökfri, sen lika många rökar dagar, blir så förbannad på mig själv, men känner att det är mycket mycket svårare nu att sluta en gång till, fast jag nu kan jämföra skillnaden i hur jag mådde som icke rökare o nu igen som rökare.
Förr då jag hade rökt sen jag var 13 år och rökte i 44 år...så hade jag ju inget att jämföra med, inte kom jag ihåg hur jag mådde före 13 års ålder.
Men nu, jag vet att den värsta fienden eller den jag måste kämpa emot, är jag själv.
Det är en stor fördel om man känner och vet hur motståndaren beter sig, så det är ganska lätt att finta mig själv, ljuga och tillåta, skjuta upp och jag vet inte vad.
Känns att jag fått in den där vanan, eller ovanan att röka, det mesta sitter i centralhjärnan- som spökar- som nu har jag i bakhuvudet att...måste jag vara utan att röka på nyårsafton?
Jag måste nog göra klart för mig att svarat är JA, jag har ju klarat en nyårsafton utan att röka, den andra feströkte jag bara då och kunde vara utan utan problem sen efteråt.
Sitter med plåster på armen, den hjälper, största jobbet är att uppdatera hjärnan, få bort alla tillåtande tankar- försöka få bort känslan att nikotinet lämnar ett tomrum, det gör det kanske först, men jag vet ju att tomrummet fylls med god hälsa och mycket mera ork, var ju trots allt 2 ½ år utan att röka.
Från det ena till det 17:e, så får jag hem alla mina älskade barn m barn o sambosar till jul, nå en liten familj har en egen stuga i Karesuando, men julafton firar vi tillsammans.
Önskar er alla en fröjdeful jul, och framförallt en rökfri jul för min del
